Vancouver

Ibland måste man ta vilodagar. Dessa sammanfaller ofta med våra resdagar. Mellan Squamish och Smith Rock State Park, Oregon USA, som var vårt nästa mål är det nästan 80 mil så vi passade då på att ta en dag i Vancouver som ligger på vägen. Bara någon mil innan all trafik började fylla vägarna på väg in mot Vancouver stannade vi till i Lions Bay. Vi behövde skaffa oss någonstans att bo över natten i Vancouver. På hotels.com är det lätt att lite sådär på måfå utgå från bilderna, prisklass och läge för att hitta ett lämpligt hotell. Det funkar oftast rätt bra, men man har ju inte riktigt koll på omgivningarna och den här gången gled vi rakt in på bar- och nattklubbsgatan. Hotellet låg mitt i smeten och vi fick ett rum ut mot gatan på andra våning, jippie :).



När vi körde in i Vancouver var vi dock glada att vi inte hade bokat det hotellet som vi först tittat på och som låg mitt i China Town, bland massa uteliggare, pundare, prostituerade och annat skumt folk.

Så vad gör man då på en vilodag? Man går en himla massa! Vi gick närmare två mil i våra sandaler... Vi hade fått olika tips från en kille på campingen i Squamish som bor i Vancouver. Vi plockade vissa av dem

• Strosa längs Robson Street för att shoppa och titta på folk
• Gå runt Stanley Park bland alla cyklister, inlines- och skateboardåkare
• Besöka olika stränder, tex English Bay Beach

När kvällen närmade sig tog vi vår bil och åkte vidare mot den amerikanska gränsen för att hitta vår camping för natten.

Squamish var bra men...

...inte jämförbart med Bugaboos på något sätt. Vi saknar Bugaboos. Vi saknar de fantastiska topparna och vidderna, vildmarken, den rejäla hiken, base camp, klättrarna, solnedgången över bergstopparna, våra små jordekorrkompisar som försökte sno åt sig någon liten smula även när vi såg på, känslan av att gro igen något i avsaknad av dusch på en vecka, ja - kort och gott det mesta saknar vi förutom den dryga grusvägen...

Squamish

Squamish, en liten håla precis vid en havsvik några mil norr om Vancouver erbjuder också fantastisk klättring, förstås. Annars hade vi ju inte valt att åka dit, men att raskt byta det storslagna med tysta, mäktiga glaciärer precis nedanför topparna i Bugaboos mot en dånande motorväg vid foten av klippan och timmerindustri i blickfånget vid viken i Squamish, mja, sådär va´! Vi valde trots det att stanna för tre dagars klättring. Graniten här är solid och fin med tydliga spricklinjer som man bara inte kan motstå.

Så tisdag förmiddag när värmen stigit lite gör vi slag i saken utan att närmare känna på klippan - vi gjorde ju okulärbesiktning av klippan dagen innan :). Vi letar på starten av Diedre, en 7 pitcher lång led med tre stjärnos som tydligen är omåttligt populär då vi har flera replag ovanför oss och minst ett par nedanför. Diedre bjuder på fin svaklättring om än med lite märkliga pitcher. Ibland finns det inte mycket att sätta i säkringsväg och det blir några runouts här och där...

Vårt hem för några dagar.

Nöjda med dagen åker vi tillbaka till vår campingplats vid Alice Lake och tar en löparrunda på Four Lake Trail.Vilken skog! Som att springa rakt in i en John Bauer tavla. Djup och mörk med mossa överallt. Couger och björn förekommer också här så när vi är som längs in i den mörka skogen passar vi på att skräna (sjunga förstås :)) högt - "Klappa händerna när du är riktigt glad <klapp, klapp>...". Något knakar och prasslar i skogen nära oss men just precis då är man inte jättenyfiken på vad det kan vara utan springer helst på... Som avslutning på en skön dag badar vi förstås i Alice Lake.

Kommande dag finlirar vi lite på enkelpitcher och konstaterar att föraren (guideboken) över området inte riktigt stämmer överens med hur vi upplever de leder vi klättrat. Följande leder gjorde vi (antal stärnor enligt förarens beskrivning av hur fina lederna är, ju fler desto bättre):

Mosquito (5.8) *
Phlegmish Dance (5.8) *
Laughing Crack (5.7) **
Penny Lane (5.9) ***
Magical Child (5.8) **

Sista replängden på Calculus Crack.

Torsdag erbjuder strålande fint väder igen, vi passar på att klättra Calculus Crack (5p, *). Innan vi drar vidare till Vancouver vill vi bara kolla in en legendarisk led, Cobra Crack. Enligt föraren är det en hike på ungefär 40 min och 350 höjdmeter till den, OM man inte tar fel stig... Lite heta i vår iver att hitta kika på leden tar vi fel stig och inser efter 1h 15 min att vi nog är fel, fortsätter trots det och får i belöning ett fint vattenfall och en hejdundrande utsikt över Squamish och havsviken, 450 möh. Vi går ner igen och letar på rätt stig och tar oss tillslut till Cobra Crack 

2005 var Cobra Crack inte friklättrad, men se länken ovan...

Det blir en liten nätt hike på 4 h och en bra avslutning på vår vistelse i Squamish.

Förvandlingen i Whistler

Resan mellan Revelstoke och Squamish norr om Vancouver blev en speciell upplevelse då vi åkte från bergen ner i en öken och sen upp till nya berg. Det är Okanagan Valley som man passerar och det var ett sorgset landskap. Natten tillbringade vi på en camping Frase Cove vid Lillooet. Mitt i natten vaknade vi av att det regnade... i öknen. Det var inte regn, utan förstahjälpen på de små gräsplättarna med hjälp av vattenspridare.

Okanagan Valley

Så småningom efter många höjdmeter upp och ner på Highway 99 kom vi fram till Whistler, Kanadas Åre. Whistler är väldigt exploaterat och turistigt. Vi funderade på att cykla lite downhill (som verkar vara sommarsporten här) men vi kände inte för att stanna utan ville reka lite klättring i Squamish istället.

Men i Whistler skedde en förvandling innan vi lämnaden staden...

Före

Under

Efter

The Bugaboos - "One of the World's Great Alpine Rockclimbing Centres"

...som guideboken över området heter.

Måndag 110808
Efter att ha kört 5 mil på håliga och steniga grusvägar rakt in i vildmarken kom vi slutligen fram till en parkering längst inne i dalen där vår hiking upp till Applebee campground kunde börja. Under några timmar upp för den dåliga vägen ångrade vi vårt bilval - vi skulle ha tagit Jeepen... Martin rattar både bilen och spaken där man kan se däcktrycket.. "Höger bak har sjunkigt.. Oj nu har också vänster fram och vänster bak sjunkigt.." Oroväckande och inte så smidigt att vara mitt ute i vildmarken utan täckning på mobilen om vi skulle stå där helt plötsligt med tre platta däck! Vi försöker hålla modet uppe och förhoppningen är att ialla fall ta sig fram till parkeringen, men det går inte fort, ibland står vi nästan still och ofta går det inte mer än i 10-15 km/h. Det känns som en evighet att ta sig fram. Väl framme vid parkeringen packar vi ryggorna fulla med mat och prylar för den kommande veckan. Vi slåss med mygg, knott och broms på en stekhet parkering, lite lunch snickras ihop och bilen säkras upp mot jordekorrar och porcupines som gillar att äta bromsslangar och däck.

Så börjar vår stigning med tunga ryggor uppför. Det är inte långt att gå, bara 5,6 km  men vi startar på 1510 möh och ska ta oss till 2500 möh där base camp ligger och i början är det ganska platt... Vi konkar på rätt bra och några timmar senare är vi på plats i paradiset nära ett fantastiskt glaciärlandskap och magnifika toppar.

Snowpatch Spire i bakgrunden

Tisdag 110809
Vi klättrar Lions Way (7p) på Crescent Tower (2830 möh). En bra start för att få en känsla för området och klättringen.

Gryning i couloiren

Onsdag 110810
Tidig start, klockan står på 04.00. Frukost under en stjärnklar himmel och vår stigning uppför den den branta couloiren görs med pannlamporna på. Vi ska ta oss upp på Bugaboo Spire (3204 möh) via Kain route. Det är mycket scrambling i början, närmare toppen blir det riktigt fin klättring och Martin får ta i lite när han ska över Gendarme - ett uppnosigt stort blockmassiv en repa under toppen. Strax under toppen träffar vi Julie och Jeff som senare bjuder in oss att övernatta hos dem i Revelstoke. Väl uppe på toppen registrerar vi ett oväder som är på väg in. Det stämmer väl med prognosen så vi stannar inte längre på toppen än att vi hinner ta lite kort och njuta en kort  stund av utsikten innan vi börjar ta oss ner. Strax innan vi är nere kommer åskovädret - rejäl åska med snöblandat regn som snart övergår i en ordentlig hagelskur med hagel stora som en liten tumnagel (Lottas :)). Vi tar skydd under ett sort stenblock och väntar ut det värsta innan vi efter en timmas väntan tar oss ner och tillbaka till tältet. 

Gendarme på Bugaboo Spire, Snowpatch Spire tv och
Pigeon Spire th i bakgrunden

Martin framför Gendarme men Snowpatch Spire i bakgrunden

Att oväder drar in framåt eftermiddagen är vanligt i Bugaboos så det är bara att vara förberedd på åskskurar och därför göra alpina starter (starta tidigt på morgonen). 


Torsdag 110811
Violdag, vi hikar upp på Eastpost Spire (2728 möh) och njuter av utsikten, lunch intas på toppen.

Fredag 110812
Återigen en tidig start, nu ska vi ta oss över den stora Vowell-glaciären och upp på Pigeon Spire (3156 möh). Ytterligare en superfin dag med strålande sol men lite kallare än tidigare, runt 5 grader när vi vaknar. Nordsidan på Pigeon är också kall och mycket snö och is ligger kvar - härligt med riktig alpin klättring!

Vowell-glaciären

Några meter från toppen på Pigeon Spire,
Howser Towers i bakgrunden

På toppen av Pigeon Spire

Lördag 110813
Dags att ta sig ner igen och tillbaka till civilisationen. Inga porcupines tycks ha tagit sig in genom hönsnätet och däcken på bilen verkar hålla trycket, phjuu - då kan vi ta vår kärra tillbaka till pålitliga asfaltsvägar. Vi börjar vår körning mot Vancouver och stannar till över natten i Revelstoke. På väg mot Revelstoke - när vi minst anar det lufsar det en stor, svart och fin björn på sidan av vägen och inom loppet av två minuter dyker det upp ytterligare en! Vi som nästan börjat misströsta och lite lätt trott att det var falsk markandsföring... :) Massor med skyltar säger att det är mycket björn i området och folk pratar om att det är gott om dem men fram tills nu har vi alltså inte sett någon även om vi kört på många småvägar och vandrat på lite mindre vältrampade platser i både gryning och skymning. En skön lättnad att få se björn på bästa sätt - genom bilrutan :). Strax efter att björnarna dykt upp kör vi förbi en skylt "Caution Wildlife, No Stopping"...

Mycket har hänt sen sist. Vi började med att shoppa loss på Mountain Equipment Cooperation (MEC). Med än mer prylar än vad vi kom hit med behövde packning struktureras för de kommande 8 veckorna, garderoben i baksätet, köket och "biblioteket" (alla guideböcker, kartor och lonely planets) på golvet bakom förar- och passagerarsäte, klätterprylarna, mat, tält och övrig utrustning där bak. Sen drog vi till Banff och mötte upp med ett gäng från Toronto som vi planerat att göra en lite större och högre topp tillsammans med. Dessvärre är snö- och isförhållandena här inte tillräckligt stabila för såna äventyr så vi har hållt oss på lite lägre höjd istället. I och för sig ingen synd och skam för här finns massor att göra, vi skulle lätt kunna spendera 8 veckor bara här.. 

Terminologi: 

• 1 pitch = 1 p = 1 replängd = 40-60 meter 
• bear spray = något vi inbillar oss att vi klarar oss utan.. urgh
• frystorkad mat = på menyn den kommande veckan
• ånbastu = bilen full av nytvättade kläder som ska torka
• lime stone = oftast halkig kalksten, men här innebär det lös och opålitlig kalksten

Den här veckan har vi: 

• Hikat runt i timmar efter en speciell led (Deception, på Nanny Goat, 7p).. Hittade den tillslut men insåg att vi inte skulle hinna göra den innan det skulle bli mörkt :/
• Badat i varma källor
• Badat i "kalla källor" = glaciärbäckar och gläciärfloder
• Spanat efter grizzlies och svartbjörn, som det finns gott om här
• Åkt Icefields Parkway till Jasper, fantastiska vyer över alla toppar och glaciärer
• Klättrat Guide´s route på Morror peak
• Sovit på Jonas Campground :)
• Sportklättrat i Grassi Lake
• Klättrat en pitch på Temple of Babel innan regnet kom och räddade oss... Maffig klättring på kvarts med svår routefinding, 7p   
• Klättrat underbara Joy på Mount Indefatigable (lätt en på vår top-5-lista). Tur att vi inte visste vad som väntade oss när vi kom upp :). En jobbig och mycket exponerad nedstigning med fyra replängder scrambling innan vi kunde börja ta oss över de branta bergsängarna och in i den djupa mörka skogen med björn... för ja, det hann bli riktigt mörkt långt innan vi kom tillbaka till bilen och dessutom många hundra höjdmeter kvar av nedstigningen. Tursamt nog slapp vi se någon björn. Endast ett par ögon stirrade på oss i skogen - då ökade vi på joggen ytterligare lite... :) Tillbaka till tältplatsen (insprängd i en liten skogsdunge mellan Highway 1 och en järnväg + en annan stor genomfartsled) vid midnatt. Alla andra övernattningställen var upptagna så japp, är man tillräckligt trött efter en lång dag så är man inte så kräsen.

Idag har vi en vilodag. Vi passar på att tvätta, planera turen ut till Bugaboos, blogga :) och träffa nya, trevliga och spännande människor med en viss svensk anknytning. T ex Kenneth från Alberta som bor på en campingplats, är jesus budbärare, är ex till Marie Fredriksson och har bott i Kiruna, spelat hockey tillsammans med Niklas Lidström och har ett altare vid tältet. Martin fick något koralllikande från röda havet som Kenneth plockat under ett av hans dyk där. Jag fick en sten från ett av hans dyk i Israel.

Vi träffade också på Vanja vid tvättomaten som är från Sverige, men som numera bor i sin husbil på en inofficiell campingplats strax utanför Canmore utan el och rinnande vatten. Hon bjöd in oss att bo där gratis så vi bor nog där i natt. Nu är det dags att shoppa lite inför Bugaboos och dessutom ladda batterierna för en rejäl hike uppför. Nästa inlägg kommer om ungefär en vecka då vi rör oss mot Vancouver. 

Det är lätt att förlora sig på MEC...
4 timmar senare och halva shoppingkassan för hela resan borta

Jihooo!
Glaciärsjödopp efter en svettig dag på klippan svalkar som det ska! 

En skön kväll tillsammans med gänget. Vår "expedition chef"
Brian lagar gourmémat medan Helen, Ron, Martin och jag dricker öl.

Äventyr :) 

Martin nöjd efter en heldag på klippan.
13 pitcher gjorda, 2400 möh, "Bara" att ta sig ner igen då...